Gråsparv

Nu är jag hemma igen.
Var med Johanna, Beata och My. Vi såg skräckisar. Feardotcom och the hills have eyes. Astrista. :D
Fast de andra höll på att dö. Men annars så.

Är sjukt kär i Ironic.

It's meeting the man of my dreams
And then meeting his beautiful wife

Den känns så himla mig.
Hade jag kunnat sjunga hade jag fan sjungit med för allt jag har.

Mr. Play It Safe was afraid to fly
He packed his suitcase and kissed his kids goodbye
He waited his whole damn life to take that flight
And as the plane crashed down he thought
"Well isn't this nice..."

- - -

Jag hade utvecklingsamtal för några dagar sedan sedan.
Vi pratade mest om att jag inte vände mig till morsan när jag hade problem. Att jag inte vände mig till mats.
Morsans argument var 'Jamen snälla, jag har ju gått igenom allt det där du går igenom nu!'
Usch, hon har nog rätt. Jag lever ganska typiskt.
Varför envisas människor med att följa samma skala?
Det är som att alla är typ... från vitt till svart, en jävla gråskala.
Fast jag har nog träffat en färg. Tror jag. En... Jag vet inte vad, men något annorlunda, i alla fall.
Vad jag spelar för roll, det vet jag inte. Får väl veta lite i kväll, i alla fall.
 - Jag vill lita på dig. Promise.