Det är så smått, så oberörbart.

Jag var ledsen igår. Inte för att dagen var jobbig, fan heller, det var en av de mysigaste dagar jag haft på länge. Det regnade, and that just made my fucking day. Regn <3

Det är så dåligt att jag inte vill skriva det. Det gör liksom ont, att något så bra kan ha en så fruktansvärd baksida, så att det river.

Avunsjuka.
Det svider, det kliar, det finns under huden som ler.

Jag vill inte skriva det. Så jag kallar det det lilla.
JAG TYCKER MASSA OM PERSONEN JAG SKRIVER OM.
Det får ni inte tvivla på.
Men jag blir alltid så avundsjuk.

Varje gång jag hör av denne, så svider det alltid lite. Det är inte som med andra.
Och tro mig, jag är glad över det jag har. Men jag blir (som alla andra människor), aldrig nöjd.
Så varje gång hör jag allt denne har, allt som den har som jag aldrig kommer få. Och då kryper det lilla fram.
Oj vad det svider.

Kommentarer
Postat av: Sami

Sami gives some love!
*ger löv*

2006-10-05 @ 22:04:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0