Murar.

Det är Förtio murar mellan mig och Loppan.
Vi kommer inte åt varann.
Det här är förtio murar:

| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |

Tror jag.

Mellan mig och Henrik är det nog ännu fler.
Mellan mig och Leni är det nog ett par, men inte lika många.
Mellan mig och dig är det mest.

Jag har rivit en massa murar. Men det känns som att för varje mur jag river hos någon åker det två till loppan / henrik.

Den enda som verkligen står ut med mig är sovpiller.
Jag saknar allt jag hade.
Jag saknar...
Jag saknar Illuminate. Niemesis. Isabelle. Världen. Allt roligt jag hade.
Jag saknar allt. Jag har en hel del, men jag saknar allt.
Alla dessa jävla tårar.



Mina konversationer är skitsöta.

(20:06) Adam:vänta!!
(20:06) Adam:jag dricker cancerogent medel!
(20:06) Gråsparv:: o
(20:06) Adam::D
(20:06) Adam:det kan man dö av =D
(20:06) Gråsparv:Nej, nu vill jag gå.
(20:06) Gråsparv:Bra, dö du.
(20:06) Adam::(
(20:06) Gråsparv:-klappa-
(20:06) Adam:nej
(20:06) Gråsparv:hejdå.
(20:06) Adam:du vill inte att jag ska dööö
(20:06) Adam:du vill att jag ska leva
(20:06) Gråsparv:Adam, ge upp.
(20:06) Gråsparv:Nu.
(20:06) Adam:så du kan äta upp mig
(20:06) Gråsparv:Jag GÅR.
(20:06) Adam:i december!
(20:06) Gråsparv:NEJ!
(20:06) Adam:NEEEEj
(20:06) Adam:inte gå :(
(20:06) Adam:jooooo
(20:06) Gråsparv:NU!
(20:06) Adam:uäääääh
(20:06) Adam:sluta kalla mig adam :S
(20:06) Gråsparv:: O
(20:06) Adam:sen när kallar jag dig adam? :S
(20:06) Gråsparv:Hököga is your new name.
(20:06) Adam:du mig
(20:06) Adam:*
(20:06) Adam:xD
(20:07) Gråsparv:HEJDÅ.


Det är så smått, så oberörbart.

Jag var ledsen igår. Inte för att dagen var jobbig, fan heller, det var en av de mysigaste dagar jag haft på länge. Det regnade, and that just made my fucking day. Regn <3

Det är så dåligt att jag inte vill skriva det. Det gör liksom ont, att något så bra kan ha en så fruktansvärd baksida, så att det river.

Avunsjuka.
Det svider, det kliar, det finns under huden som ler.

Jag vill inte skriva det. Så jag kallar det det lilla.
JAG TYCKER MASSA OM PERSONEN JAG SKRIVER OM.
Det får ni inte tvivla på.
Men jag blir alltid så avundsjuk.

Varje gång jag hör av denne, så svider det alltid lite. Det är inte som med andra.
Och tro mig, jag är glad över det jag har. Men jag blir (som alla andra människor), aldrig nöjd.
Så varje gång hör jag allt denne har, allt som den har som jag aldrig kommer få. Och då kryper det lilla fram.
Oj vad det svider.

Jag vill också...

... Ha en bild av min mamma när hon försöker få på sig sina byxor!

OCH VEM ÄR DEN ANONYME KOMMENTATORN?!?!!!11
Seriously, jag är trött.
Haha, Rasmus är müs och jag är glad och ska sova.

Hugs for everyone, jag tycker om er jättemycket, och jag är jätteglad att just du läser min blogg.

(Loppan, I just thought you were a little bored 'bout me, that's why.)

Haha, värsta füüüünd.

Jag har en skitsöt tröja på mig. En barntröja, vit med små röda hjärtan. Värsta söt och helt utan fjollkrås och sådant. Rätt och slätt, en vanlig Tshirt.
Och den passar till allt.

(min mamma kommer inte i sina byxor. Sexigt.)

Idag var treflig dag. Jag hade mysigt i skolan, två prov men wtf, de var roliga.
Jag är en asfjortis, jag har liksom inget liv, jag kan bara saker. O.o

Oh, life is cozy.

De som inte var i lanskrona igår gick verkligen miste om något. Jag var inte där hela dagen, men den korta stunden jag var där hade vi det så mysigt att man nästan mådde illa. Det kändes nästan som att all sockersöt lycka låg i luften, som om man andades den. Den fanns överallt.

Jag tror inte att någon verkligen är intresserad av att höra vad vi gjorde, men det blev att vi satte oss inne i gästrummet och pratade häcken av oss, bara för att gå ut i regnet. Det var kärlek. Jag och Emmie lekte as-massa-mycket och det var jätteskoj. Bollhavet <3

Jag kom inte riktigt åt Loppan, men hon är jätteunderbar och så mysig, så det gjorde inget. ^^
AH! Uttern och jag kom liksom närmare varann än innan. Helt mysko, det blev alldeles bra. :D

Senare på dagen pratade jag lite med Olivia. Müs. Lycka och sådant. 

HAHAH! Oh, lycka.

Dagens...
... klädsel: Tshirt med tryck, second hand, stora lånade jeans, balettskor.
... smink: Mascara. Jag ser dum ut i det. >____z
... frisyr: Fria Lockar! Wawawa
... låt: Uhm. Den där finska polkan?
... vill ha: Dig! Mohahahaha. -peka-
... saknad: Alla som inte är här.
... roligaste: Hon?! Jag är en kille, bara lite långt hår!
... tråkigaste: InuYashaintrot. Trizt.
... kramar: Massa flicksötbarn.
... pussar: (like anyone would?)
... TV-program: GODchannel! <3
... köp: Inget! GO ME!
... godis: Brio.
... lunch: Spygryta.
... kvällsmat: Dagens lunch från ica. Dagens vatten.
... träning: ... är ambitiöst? Golf.
... läsning: Manga
... nyttigaste: Alla glada saker!
... "åh nej!": Två lektioner med Cristel.
... citat: Haha, nooone.

No picz. ._.

I HAVE NONE KAMRA! KRAAAMRA.

Oi <3

Hear that cry throughout the streets, we know just what it means
And even to the ignorant, it ain't what it seems
Through every city backstreet, the kids from all around
They all come to join the fun, cause they know the sound
They all try to ignore us, but we wont let 'em win
The wankers try to put us down, but we will smash them in
Cause we all say, that they're full of shit

And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're running unafraid
Oi! Oi! Oi!
Cause we all know that's the sound of the streets

And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
Got our Martens on our feet
Oi! Oi! Oi!
And you're all running down the backstreets with me

The kids they come from everywhere, the east end’s all around
Cause they all know what it means, when they hear the sound
You know what to do, when you hear the call
Put on your boots and 'arries on, and kick down that fucking wall
You can listen to politicians, they'll lead you astray
You're gonna see the light and your gonna see the way
And we all know that there's nothing like us

And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're never giving in
Oi! Oi! Oi!
Cause we all know that we're gonna fucking win

And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're here to stay
Oi! Oi! Oi!
And we all know that the firm are on they're way

They all try to ignore us, but we wont let 'em win
The wankers try to put us down, but we will smash them in
Cause we all say, that they're full of shit

And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're running unafraid
Oi! Oi! Oi!
Cause we all know that that's the sound of the streets

And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
Got our Martens on our feet
Oi! Oi! Oi!
And you're all running down the backstreet with me,
With me.

Darkey got a headline!!1!1one

HEJ-mitt huvud är rosa.


What was all this for?

'*kramar lite för att göra dig varm i magen*'

Now I'm emo again. Oh slap.

Emmiesöt på msn <3

Get away, get away, get away.

Get away, leave me, steady, get away.

Såg håkan igår.

Edit, var på liseberg och åkte Lisebergsbanan och höjdskräcken, trängde mig fram tillräckligt långt för att kunna se att det var människor på scenen...


We all want to die.

Jag vill inte att Loppan ska tro att jag är ledsen, lack eller mår illa på grund av henne. Jag mår illa på grund av mig.


Tablettmissbrukare.

TAbletter

Den rosa är mot kärlek, den ljusblå mot dumhet, den grå mot sär_skrivningar och den mörkblå mot ålderdom.

Dag.

Bara för att jag har varit helt gorgeous mot alla i skolan idag, varit helt übersnäll. Jag klär mig helt konstigt and they love it.
Och jag mår bajs. Vill spy på alla (utom leni-söt och utter-söt. Fast uttersöt har jag inte pratat med. Men Leni räddade mig nästan. Eller nåt sånt. Oh everything is really bice.)

Leni <3

Jag ska förklara.
Världens bästa vän (VBV) är ihop med Världens bästa kille (VBK). Jag är kär i Världens bästa kille no2 (VBK2).
Problemet är det att VBK2 inte är kär i mig, utan i VBV. VBV får allt. ALLT. Jag är så avis, och hon är så bäst.

Det jag är mest rädd för är dock att VBV ska bli kär i VBK2, lämna VBK och sedan kommer jag och VBK bara sitta där och lipa för att världens bästa människa skiter i oss.

Jag skakar.

Jag gråter inte längre, men jag hulkar och jag låter som om jag ska dö. Och jag skakar.

You gave me hell.

Hell, girl, you gave me hell.

Och jag tvivlar på dig.

Jag är fulfjortis.

Jag vill dö. Jag vill verkligen dö. Bara försvinna, bara ut i det mörka.
Hon har en av världens bästa människor.
Allvarligt. Det är sant.
Han-slutade-prata-med-mig-för-länge-sedan.
Jag borde inte bry mig, jag borde inte gråta. Jag vet att vänskapen ska stå över allt.
Men nu fick den sig en törn.
Jag vill försvinna. Dö.
Jag gråter. Jag lipar så jävla mycket just nu.
Jag vill att hon ska ringa, så att jag kan berätta.
För det är bara mitt fel. Jag sade inget. Berättade inte.
Och han är nog gladare utan mig. Men varför? VARFÖR?
Måste det komma något hemskt nu.
Jag som drömde om att bara bli omtyckt, av en enda människa.
Hon som har en så bra människa. Måste hon ta den som gör mig glad när det är mörkt?
Fast hon har nog inte försökt 'ta' någon. Men det känns så.

Herregud vilket hemskt inlägg. Förlåt, jag låter verkligen fulfjortis. Men det är sant.
Jag lider, för inget.

Kärlek är en kemisk kompott. Borde man inte kunna vaccinera sig?

Songs

Veronica Maggio - Nöjd
Lily Allen - Smile


Personifierar min dag.

Moderatisk seger. Anna trött.

Jag har fysik. Like. Who givs a fuck.
Gör det hemma. Eller liknande.
Imorgon slutar vi massa tidigt. Jag åker till danmark, antagligen. Come with me, please?
Schwenglish is  totally sexigt.

Och Dew, jag är sämre än dig.

[Comment: Jag kunde inte åka till danmark för jag glömde de femton spännen jag skulle ha till bussen mot malmö. Oh fuck. Och det blev en baizblogg. ^^]

Jag är mig själv.

Detta blir en ordentlig blogg.


Detta borde really inte läsas om du är hamsterpajare, ni är ännu mer müsko än  vad jag är, och därför påverkar detta inget.

Det finns en människa i min närhet som försöker få mig att förstå att jag visst är som alla andra. Mamma.
'Du ska fan inte tro att du är speciell! Du är en helt normal, fånig tonåring!'
Så tror jag att hon uttryckte sig. Just så.

Jag är så van vid att vara 'speciell' att det börjar bli en vana. Ibland vill jag bara att mina konstiga åsikter ska dö, krypa ner i det svarta hål de kom ifrån.

Jag var nog speciell när jag var liten, redan. Jag var ganska först inom det mesta, tidig som fasen.

De säger att gränsen mellan ett geni och en mentalt sjuk människa är hårfin. Jag tror dem.

Jag har alltid haft udda åsikter. Ibland bara för att jävlas, ibland för att jag faktiskt trott på det.

På något sätt kan jag inte acceptera att vara på samma nivå som resten av världen, jag vill vara speciell för det mesta.
Men inte alltid.

Ibland, när jag spottar ur mig riktigt banala idéer så skäms jag. För ingen annan gör det. Alla har vettiga idéer.
Ibland önskar jag att jag bara var en i mängden.
Ibland inte.

Många saker tror jag faktiskt på.
Jag tror på vänsterns ideologi.
Jag tror på reinkarnation.
Jag tror på mitt ego, och mina vaneföreställningar (såsom att jag är allsmäktig, allvetande och odödlig. Innerst inne tror alla det.)

Men vissa saker ångrar jag sekunden efter att jag spottat ur dem.
Eller ett par dagar senare.
Då kryper jag ihop i min säng och gråter över min otillräcklighet.
Deppar ihop totalt. Bara för att jag är konstig.

Jag brukar säga att i min vokabulär är 'konstig' samma sak som 'bra'.
Med närmare eftertanke stämmer inte det. Inte riktigt.
'Konstig' kan nog vara något positivt, såsom 'intressant' eller 'vackert'.
Men inte bra. Inte bra.

Jag skrämmer alla i min närhet. Jag vet inte om jag skrämdes, men folk tog avstånd när jag reviderade om hur världen var uppbyggd.
Var det såhär astronomerna kände sig när de sade att jorden var rund?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0